Jag fick en fråga angående vila vid skador, och absolut vila.
Det är en fråga som är ganska stor. Det första jag tänker på när det gäller att avhålla sig helt från träning är efter hjärnskakning och vid infektion i kroppen.
Hjärnskakning händer väl inte så ofta vid slätvattenspaddling men kanske då och då vid forspaddling. Vid lättare hjärnskakning får man träningsförbud minst en vecka. Hjärnan behöver vila för att inte få bestående men.
Infektion är destu vanligare och drabbar väl oss alla i form av förkylning el annat. Det kan bli alvarliga problem om man börjar träna för tidigt. Jag tror att det är vanligt att börja träna innan infektionen (förkylningen) är helt borta.
Jag själv råkade ut för en rejäl "smäll" då jag började träna för tidigt. I februari i år trodde jag att förkylningen/influensan var över och sprang en runda på5 km. Jag tyckte att det var konstigt att pulsklockan visade närmare maxpuls fast jag höll lågt tempo. På natten vaknade jag med molande huvudvärk senare nästa dag blev det värre och smärtan spred sig ner i ryggraden hela vägen ner till bäcknet. Jag blev även stel i nacken.
Eftersom detta är klassika symtom på hjärnhinneinflammation så blev det lasarettet nästa. Detta kan sprida sig till hjärnan och påverka dess funktioner och om det är bakteriellt så är det rent av livsfarligt. Nu visade det sig att det var en infektion som letat sig in till hjärnhinnan så det gick över av sig själv efter några dagar. Träningsförbud två veckor.
En annan komplikation som kan uppstå är hjärtmuskelinflammation.
Alltså träning och infektion är ingen bra kombination.
När det gäller vila från problem i rörelseapparaten så är det svårt att säga något generellt. Alla är olika och smärtproblematiken likaså.
Frakturer läker på ca 6 veckor och då hade jag vilat för att få en bra läkning. Annars så är total vila sällan bra utan man behöver viss rörelseträning för att främja läkningen. Allt som inte gör ont brukar funka. Det är dock bra att konsultera någon som kan hjälpa till med rehabträningen. Det kan vara bra att fokusera på speciella muskler och utelämna andra för att optimera behandlingen.
Det var ett program på TV där man visade hur vanligt det var att på fotbollsklubbar så fanns det en burk smärtstillande medicin som man knaprade likt godis. Man tog en tablett och sen gick det att spela igen, tills det var dags att operera. Jag vet inte hur vanligt detta är vid paddling men jag kan tänka mig att det förekommer. Flera års träning och så mycket tid som lagts ner kan inte spoliera ett mästerskap, eller?
Idrottsmedicin är knepigt och kanske inte helt etiskt. Kajsa Bergkvist (höjdhopp, kanotister vet ju inte om andra sporter) lär ha fått en spruta smärtstillande medicin intill hälsenan innan den tävlingen där hon slet av senan helt. Kanske hade det gått och kanske hade hon vunnit. Frågan är hur dessa kroppar ser ut efter 20 år. Vad som är rätt eller fel det vet inte jag.
Alternativ träning är ett bra alternativ och vila/återhämtning är väldigt viktigt. Det är under vilan kroppen bygger upp och överkompenserar den ursprungliga styrkan. Då kroppen får för lite vila bryts man bara ner. Dvs bara träning bygger inte upp någonting.
Det kan vara svårt att våga vila!
måndag 8 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar