Jag lärde mig paddla hos Helsingborgskanotisterna i början av 80-talet (minns inte om det var 80 eller 81). Sen dess har jag paddlat varje år i sundet. Våg och blansträning har kommit naturligt och leken har varit ett stående inslag, liksom uppstigningsträning från vattnet. Att gå ut i en storm och surfa i motionskajak är väldigt kul och utvecklande. Vågornas kraft lär man sig att respektera plus att man lär sig när man inte ska gå ut. En väldigt bra balansträning är att leka i vågor. Att sidledes låta sig glida med en brytande våg till stranden är fantastiskt rolig. Hela båten bara skakar och vibrerar samtidigt som man lutar sig med all kraft på paddeln för att hålla balansen. Visst det blir ju bad ibland men det kan vara kul att simma också.
En annan förmån är närheten till Danmark. Det är 4 km dit och det går att paddla över ganska snabbt, under en halvtimme. Efter att ha "turat" och gått iland på den svenska sidan så smakar den danska välkylda (efter att ha rullat runt på botten) ölen extra gott. Det ska tilläggas att turen till Danmark bara sker vid stilla vatten. Det är nog problem med all sjöfart.
Tävlingsträning har alltid skett i norra hamnen där det är någorlunda stilla. men vi kör även träning i havet. Att köra tävlings K2:a (Struer Makker) i vågor är en häftig känsla.
Vi har nyligen till klubben köpt Nelo Viper 51 & 55, vilka är de bästa kajaker jag testat i havet. Man har samma inredning med sits och roder som nelos tävlingsbåtar så tekniken kan optimeras på bästa sätt. Den är tillräckligt bred för att kunna köra utan att tänka på balansen samt att fören har extra stor volym. Volymen gör att båten inte går igenom vågorna på samma sätt som traditionella kajaker.
Men med min tävingskajak paddlar jag i Saxån för att slippa tänka på balansen.