måndag 2 november 2009

Ny bloggadress

Kanotmedicin flyttar nu till en ny adress.

http://kanotmedicin.wordpress.com/

Välkommen att fortsätta resan där.

torsdag 29 oktober 2009

Rörlighet och stabilitet

Rörlighet och stabilitet, är det motsägelser eller synonymer?

För att kunna utöva sin idrott, så även paddla kajak behövs stabilitet och rörlighet. Något som brukar uppstå hos de som bara håller på med sin specialidrott är att de förlorar rörlighet i vissa moment och det uppstår instabilitet vid andra rörelser. Vid paddling stelnar kanotisten gärna till i ett läge med framåtböjd bröstrygg och framskjutna axlar. Det sittande läget anpassar muskulaturen så höftböjarna blir svåra att räta ut vid stående.
Inom idrottsmedicinen arbetar man ofta med att korrigera dessa problem. Syftet/målet är att uppnå en normal rörlighet och grundstyrka som orkar stabilisera lederna inom det normala rörelseomfånget. Ett vanligt problem är att skuldergördel blir stel och smärtfull. Länken nedan visar ett bra sätt att jobba med rörelseomfånget i skuldergördeln. Det ser mycket lättare ut än vad det är.




Känslomässiga kanotister

Hur är det egentligen med personligheten hos kanotister? Vad är det för typ av människor som söker sig till att sitta i en liten sardinburk kallad kanot? Det jag kan tycka mig se är att det gärna söker sig ensamvargar och starka personligheter som vill gå sin egen väg. Den typiske lagsportaren brukar inte vara långvarig.

I en studie gjord 2004 kallad "Personality in high-risk sports athletes" jämnfördes högrisk sporter och lågrisksporter samt icke sportande. Till högrisksporter räknades bla forskanotister och till lågrisksporter slätvattenkanotister. Det användes en skala som kallas "the big five observer scale" där man ser på energy, acceptability, conscientiousness, emotional stability och openness. Vid vissa av testerna såg man signifikanta skillnader bla på emotional stability. De högsta resultaten låg hos högrisk idrottare. De kan bättre kontrollera sina känslor, de kan också bevara lugnet vid riskfyllda situationer och vid plötsliga förändringar. Lågrisk idrottare fick en lägre bedömning, men fortfarande hög. Skillnaden var dock signifikant. Vid tävlingar har lågriskidrottare behov av emontionell kontroll men de är mer känsliga för förändringar etc. Icke idrottare kan beskrivas som ostabila, otåliga, spända, ångestfyllda etc. De fick även den signifikant lägsta poängen.

Som kanotist får man väl själv bestämma på vilken nivå som passar bäst. Gillar man att ta risker eller inte. Det kan ju vara på gott och ont att kontrollera sina känslor. Inbundenhet är ju en risk, kan det vara samma som en ensamvarg? Den mest öppna vid undersökningen var lågriskidrottaren. Dimensionen Openness var alltså den omvända.

Undersökningen är intressant och jag tycker att den stämmer ganska väl med min uppfattning om folk. Nu ska jag bara ta reda på var jag själv befinner mig på skalan. Jag har funderingar på att surfa efter en färja i sundet, det borde ge svar.

tisdag 15 september 2009

Snurr!

Nu har jag testat den nya rotationssitsen ett tag.
Det var inte så vingligt som jag befarade. Det känns förstås lite avigt när man ska vända båten. Kanoten går åt ett håll och sitsen åt ett annat. Men jag kom snabbt in i det och jag tycker mig ha nytta av den för att få en mer effektiv teknik.
Nu kommer rotationen att vara där genom hela träningspasset.Jag har tidigare märkt att med min fasta sits så glider (roterar) man bra i början av passet men när det sen blir fuktigt så blir det för mycket stopp i rotationen. Jag har dock ej testat med teflon som många använder.
Vi får se hur det går.

torsdag 20 augusti 2009

Nya länkar

Jag har lagt in lite nya länkar. Bla om alternativa träningsmetoder som jag tycker är ett väldigt intressant ämne.

tisdag 18 augusti 2009

70/20

Jag var ute och körde 2(10x70/20). Det är ett pass jag gillar. Pulsen är hög men man klarar sig utan mjölksyra. Mycket effektivt! Det svåra är att inte köra för fort under de korta 70 sekunderna.

Jag har nu beställt en rotationssits. Jag har länge funderat om en sådan kan hjälpa mig med mitt benarbete och bålrotation. Tror det kan funka eftersom jag har svårt speciellt på ena sidan.
Efter att ha gjort en rörelseanalys på mig själv både i kanoten och på land så har jag kommit fram till att jag är svagare i vä ben. Framför allt i gluteerna och låret. Under paddlingen trycker jag mer ifrån med underbenet/foten än resten av benet. Jag har försökt försöka hämta kraften uppe ifrån höften och gluteerna men då jag tappar koncentrationen ändras tekniken tillbaka till fel rörelsemönster.
Första gången jag märkte styrkeskillnaden i benen var vid benböj med skivstång. Då jag stod framför spegeln så såg jag hur tyngden gick över till hö ben och bäckenet började rotera. Jag är nu alltid noga med att lägga lika mycket tyngd på båda benen.

Det ska bli kul att prova sitsen. Får se hur det påverkar balansen.

måndag 10 augusti 2009

Gymnastiska stabilitetsövningar

Det var ett tag sen jag skrev något men nu är det dags igen.

Härom dan var jag ute och paddlade som vanligt. Planen var 500m:s intervaller. Passet blev något annorlunda än vad det brukar. Det var en högsommardag, 26-27 grader och solsken och jag körde iväg för en som jag trodde svettig träning. Precis innan jag lastade av kajaken från bilen så mulnade det på och lagom till att jag var på vattnet så var sikten ca 50 m pga regn. Det fullkomligt vräkte ner som om någon hällt en spann över mig.
Det finns ju ett uttryck som säger att det inte finns något dåligt väder utan bara dåliga kläder. Jag testade en annan variant, shorts och utan kapell. Att köra med bar överkropp gick bra förutom att regnet piskade som en sån där populär spikmatta på ryggen. Att glömma kapellet var mindre lyckat, då jag var tvungen att tömma kajaken två gånger under passet.
Det var dock en häftig naturupplevelse. När jag var uppe på land igen slutade det regna, så klart!

Jag har idag precis kommit in från ett pass med mina remmar med fastsatta handtag för vardera hand, ungefär som romerska ringar.
Det är en förvånasvärt effektiv och jobbig träning. Handtagen hänger ungefär en meter över marken och man kan göra en massa övningar från den höjden. Liggande dragövningar, pushups, chins etc. På mitt jobb (sjukgymnast) funderar jag på att skaffa ett liknande redskap för att använda som stabilitetsträning efter skador. Det används även på hög elitträningsnivå.

På den norska sidan Olympiatoppen får man förresten fantastiskt bra träningstips. Allt från lätta till omöjliga. + kajaktenikvideo.

tisdag 30 juni 2009

Sitsar


Att det kan vara stor skillnad på sitsar har jag vetat länge.
Jag har nu än en gång smärtsamt blivit påmind om detta faktum. Nelos standardsits som sitter i klubbens Viper 51 ger mig skavsår från bakre kanten. så nu har jag två sår på vardera skinka. irriterande!
I min gamla tävlingskanot har jag en sits som går att köra utan problem, den har lite rundad bakkant. VKV:s träsitsar brukar funka bra. I Spica (Struer) sitter där en plastsits på botten där man sitter för lågt för min del, fast utan skav.
Jag har testat rotationssits men aldrig kört hårda intervaller med den. Jag undrar hur trycket blir från en sådan sits?
Jag gillar att sitta högt då man kan attakera vattnet mer ovanifrån och får därigenom mer kraft. Det blir ju lite knepigare med balansen men det är en vanesak. I C-kanot (se bild) kommer man verkligen högt och kraften i ett C-drag bör ju därför bli kraftigare än vid kajakpaddling.

torsdag 25 juni 2009

Träning

Det har blivit lite olika typ av träning senaste veckan. Jag satt i kanoten ca 2 h i söndags som kursledare för motionspaddlingen. Mån 10x3 min vilket kändes bra. Ons testade jag på ett nytt pass 6(40/140) men för min del var det för lång vila. Det var svårt att komma in i rätt rytm. Antagligen har jag inte utvecklat tillräckligt mycket styrka för att köra max i 40 sec.

I tisdags blev det styrketräning i trädgården med redskap jag hittade på vägen och kroppsövningar. Jag tog även fram skivstången (bara stången, 20 kg) och mina gamla klätterremmar som man kan göra pullups och liknande med. annars var det hopp upp och ner från en mur, bollande med järnrör, skivstångsvarianter, chins i min tall, "the pistol", puschups, utfall, enarmsaxelpress med skivstång, plankan, etc. Det var mycket bålstabilitet och kroppen blev rejält öm efteråt. Det var helt klart roligare än att gå in i gymet en sommarkväll så fin som denna var.

tisdag 16 juni 2009

Barfotalöpning

För några år sen var jag på en idrottsmedicinkurs i Lund. När vi talade om fotskador så var en av teorierna att löparskor som stabiliserar och dämpar mer skadar än hjälper. Varför springer de afrikanska löparna så fort fast de inte använder skor över huvud taget?
Kan det vara så att foten stabiliseras mer utan en stabiliserande sko?
Den moderna löparskon uppfanns på 60-talet och spred sig med ett fantastiskt utbredningsområde. Antagligen har man tjänat ganska bra pengar på skorna.
Innan detta så var man tvungen att springa utan dämpning eller barfota. Det kanske är mer naturligt att springa barfota?

Tekniken förändras vid barfotalöpning. Istället för att sätta i hälen först så sätter man i framfoten. Detta ger en ganska mjuk stil som tvingar kroppen att mer använda musklerna runt fotleden istället för att fokuseras högre upp på knä och höfter. Det bör alltså ge färre skador, tex hopparknä.
Det verkar som en trend börjar smyga sig fram i världen där barfotaträning är den gemensamma nämnaren. Det säljs speciella barfotaskor, Five fingers som också finns i kanotkretsar. Det har även startats stilar som främjar barfotalivet och den gamla filosofin naturalismen se movnat. plus en film.
Jag vill också rekommendera en annan blog som bla tar upp ämnet, Liljeros träningslog.

Även hos kanotister finns det teorier om skor och paddling. Många använder neoprenskor eller sandaler men jag tycker det blir för trångt och man tappar känslan mot kanoten. Jag har alltid paddlat barfota. På vintern har jag försvarets gamla ullstrumpor. Kanske kan ett par Fivefingers fungerar? Får se om jag kan spara ihop pengarna ca 1000:- Om inte annat så kan jag ju springa i dem.

fredag 12 juni 2009

Resistansträning

Jag paddlade tre minutersintervaller igår. Det var länge sen jag körde med resistans (motståndsträning) så jag band fast två innebandybollar i ett snöre och trädde det runt kajaken så att bollarna låg under båten. Det blev 3 set med och 4 utan motstånd.
Det är rejält tungt så jag förstår att det kallas styrketräning i kanot. Musklerna får aktivera varenda motorisk enhet för att få till det. Pulsen kommer inte heller upp så mycket som den brukar. När man sen tar bort bollarna så fullkomligt flyger kajaken iväg. Det känns helt fantastiskt lätt, ett tag, sen blir det jobbigt igen. Fast hastigheten ökar och likaså pulsen.
Det kändes som ett bra pass fast jag inte behövde hålla på så länge.

torsdag 11 juni 2009

Jag träffade Lars-Åke

Jag träffade på Lars-Åke när han höll på att packa kajaken. 3 Ikeakassar med prylar fick han med sig. Han ska vara med på en tur runt Öresund. Det blir en gemensam tur med svenskar och danskar. Så igår kväll Paddlade han över sundet mot Helsingör för att fortsätta halvvägs till Köpenhamn för övernattning. Sen ska de övernatta på en ö och därefter korsa sundet igen längs öresundsbron som går mot Malmö. Därefter ska de upp mot Landskron och till ön Ven.
Det blir en ganska lång runda om det nu går att genomföra hela turen. Det kommer nämligen att blåsa kraftigt så alternativet kan bli att bli strandsatt nära en Dansk pub.

måndag 8 juni 2009

Världen bäste kanotist! Idag!

Naturligtvis så måste även jag nämna och gratulera Anders Gustafsson till segrarna i Ungern helgen som gick. Anders har kämpat i många år och vann nu både 1000m och 500 m i denna världscuptävling. Denna helg var han världens bäste kanotist då konkurenterna var de bästa att få tag på.
http://www.andersgustafsson.net/
http://www.youtube.com/watch?v=V40Dlpu8HcI


En annan dag kanske det blir jag :)

Återhämtning efter skada

Jag fick en fråga angående vila vid skador, och absolut vila.
Det är en fråga som är ganska stor. Det första jag tänker på när det gäller att avhålla sig helt från träning är efter hjärnskakning och vid infektion i kroppen.
Hjärnskakning händer väl inte så ofta vid slätvattenspaddling men kanske då och då vid forspaddling. Vid lättare hjärnskakning får man träningsförbud minst en vecka. Hjärnan behöver vila för att inte få bestående men.
Infektion är destu vanligare och drabbar väl oss alla i form av förkylning el annat. Det kan bli alvarliga problem om man börjar träna för tidigt. Jag tror att det är vanligt att börja träna innan infektionen (förkylningen) är helt borta.
Jag själv råkade ut för en rejäl "smäll" då jag började träna för tidigt. I februari i år trodde jag att förkylningen/influensan var över och sprang en runda på5 km. Jag tyckte att det var konstigt att pulsklockan visade närmare maxpuls fast jag höll lågt tempo. På natten vaknade jag med molande huvudvärk senare nästa dag blev det värre och smärtan spred sig ner i ryggraden hela vägen ner till bäcknet. Jag blev även stel i nacken.
Eftersom detta är klassika symtom på hjärnhinneinflammation så blev det lasarettet nästa. Detta kan sprida sig till hjärnan och påverka dess funktioner och om det är bakteriellt så är det rent av livsfarligt. Nu visade det sig att det var en infektion som letat sig in till hjärnhinnan så det gick över av sig själv efter några dagar. Träningsförbud två veckor.
En annan komplikation som kan uppstå är hjärtmuskelinflammation.
Alltså träning och infektion är ingen bra kombination.

När det gäller vila från problem i rörelseapparaten så är det svårt att säga något generellt. Alla är olika och smärtproblematiken likaså.
Frakturer läker på ca 6 veckor och då hade jag vilat för att få en bra läkning. Annars så är total vila sällan bra utan man behöver viss rörelseträning för att främja läkningen. Allt som inte gör ont brukar funka. Det är dock bra att konsultera någon som kan hjälpa till med rehabträningen. Det kan vara bra att fokusera på speciella muskler och utelämna andra för att optimera behandlingen.
Det var ett program på TV där man visade hur vanligt det var att på fotbollsklubbar så fanns det en burk smärtstillande medicin som man knaprade likt godis. Man tog en tablett och sen gick det att spela igen, tills det var dags att operera. Jag vet inte hur vanligt detta är vid paddling men jag kan tänka mig att det förekommer. Flera års träning och så mycket tid som lagts ner kan inte spoliera ett mästerskap, eller?
Idrottsmedicin är knepigt och kanske inte helt etiskt. Kajsa Bergkvist (höjdhopp, kanotister vet ju inte om andra sporter) lär ha fått en spruta smärtstillande medicin intill hälsenan innan den tävlingen där hon slet av senan helt. Kanske hade det gått och kanske hade hon vunnit. Frågan är hur dessa kroppar ser ut efter 20 år. Vad som är rätt eller fel det vet inte jag.

Alternativ träning är ett bra alternativ och vila/återhämtning är väldigt viktigt. Det är under vilan kroppen bygger upp och överkompenserar den ursprungliga styrkan. Då kroppen får för lite vila bryts man bara ner. Dvs bara träning bygger inte upp någonting.
Det kan vara svårt att våga vila!

söndag 7 juni 2009

Jag var en av ledarna i helgens motionspaddlingskurs som klubben hade.
Långfärdspaddlarna vill lära sig mer om paddling och hur man hanterar rankare båtar.
Ett stort inslag var också teknik. Långfärdspaddlarna hos oss använder mest plattpaddlar och även eskimåpaddlar. Så vingpaddelteknik eller tävlingsteknik ingick i kursen.
Tekniken är inte helt enkel att lära ut speciellt på vuxna. Men efter ett tag hade mycket av det mest väsentliga fastnat. Det jag upplever vara svårast med tekniken hos de som provar för första gången är att få till bålrotationen och att låta bli att använda påskjutsarmen som vid bänkpress.
Vi körde också uppstigningsteknik i motionskajak. Det var kallt i vattnet (ca 12-13 grader) så det var anbefallt våtdräkt. Alla hade våtdräkt utom jag (äger ingen). Övningen gick förvånansvärt bra. Alla lärde sig göra uppstigning ensam i havet. Det var ganska lugnt men det kommer alltid vågor där. Vi var flera instruktörer så det var inte tänkt att jag skulle visa uppstigning men jag kunde inte låta bli att hoppa i. Jag valde dock ett djup upp till midjan men det var kallt ändå.

Eftersom jag paddlar året runt vill jag vara säker på att jag kan komma upp i kajaken, även min tävlingsbåt. Därför övar jag alltid uppstigning varje år så tekniken sitter där när det verkligen gäller. Att man har klarat det en gång på en kurs är ingen garanti för att det funkar i ett skarpt läge.
Öva ofta!

fredag 5 juni 2009

Kanothus


Jag håller på att bygga ett kanothus! Nästan i alla fall. Det är en lång låda som jag ska ha kanoten i. Lådan ska samtidigt fungera som bänk längs muren och sen bli den nya grillplatsen.
Bloggandet ger resultat. Det är några stycken som har hittat mina sidor, denna blogg och hemsidan https://sites.google.com/site/kanotskador/Home
En person har även skickat epost fysiomi(snabela)gmail.com och frågat om kanotrelaterade smärtproblem. Jag kan inte ta upp det här pga sekretessen men eftersom kanotskador är det jag vill veta mer om så går det bra att maila.

torsdag 4 juni 2009

Jag lärde mig paddla hos Helsingborgskanotisterna i början av 80-talet (minns inte om det var 80 eller 81). Sen dess har jag paddlat varje år i sundet. Våg och blansträning har kommit naturligt och leken har varit ett stående inslag, liksom uppstigningsträning från vattnet. Att gå ut i en storm och surfa i motionskajak är väldigt kul och utvecklande. Vågornas kraft lär man sig att respektera plus att man lär sig när man inte ska gå ut. En väldigt bra balansträning är att leka i vågor. Att sidledes låta sig glida med en brytande våg till stranden är fantastiskt rolig. Hela båten bara skakar och vibrerar samtidigt som man lutar sig med all kraft på paddeln för att hålla balansen. Visst det blir ju bad ibland men det kan vara kul att simma också.
En annan förmån är närheten till Danmark. Det är 4 km dit och det går att paddla över ganska snabbt, under en halvtimme. Efter att ha "turat" och gått iland på den svenska sidan så smakar den danska välkylda (efter att ha rullat runt på botten) ölen extra gott. Det ska tilläggas att turen till Danmark bara sker vid stilla vatten. Det är nog problem med all sjöfart.
Tävlingsträning har alltid skett i norra hamnen där det är någorlunda stilla. men vi kör även träning i havet. Att köra tävlings K2:a (Struer Makker) i vågor är en häftig känsla.
Vi har nyligen till klubben köpt Nelo Viper 51 & 55, vilka är de bästa kajaker jag testat i havet. Man har samma inredning med sits och roder som nelos tävlingsbåtar så tekniken kan optimeras på bästa sätt. Den är tillräckligt bred för att kunna köra utan att tänka på balansen samt att fören har extra stor volym. Volymen gör att båten inte går igenom vågorna på samma sätt som traditionella kajaker.
Men med min tävingskajak paddlar jag i Saxån för att slippa tänka på balansen.

Paddlar till kurs

Igår hjälpte jag till att montera några nya vingpaddlar som klubben ska ha. Vi köpte dem hos Sivens firma http://www.paddelkraft.se/ i Malmö. Märket är Kajner och de verkar vara av bra kvalitet.
I morgon lördag ska jag vara kursledare på klubben. Vi ska ha en kurs som vi kallar motionspaddling. Helsingborgskanotisterna är en gammal förening som startade 1936 och tidigare var det mycket tävling i klubben. Nuförtiden har det blivit övervägande långfärdspaddling förutom en skara på 3-4 st paddlare som vill träna och tävla. Intresserade börjar dock se tjusningen av att träna i kanot och därför har vi nu denna kurs.
Det kommer att bli mycket teknik och en del träningsupplägg.

tisdag 19 maj 2009

Rönne å rännet är avklarat (sen länge). Jag körde med nelo Viper 51 (klubbens kajak) eftersom min var trasig. Nu är den lagad igen.
På bloggen motionspaddla kom det upp en intressant diskussion angående ökad skaderisk på kajakergometer. På ergon finns det helt klart större risk för skador om man inte börjar ergosäsongen försiktigt.
Mer om det sen för nu höll jag på att glömma ett möte med min fru.
Vi hörs.

fredag 8 maj 2009

Axelsmärta

Till mångas glädje har Sofia Paldanius öppnat upp sin hemsida igen. http://www.paldanius.se/
Hon fortsätter att satsa på sin kanotkarriär och det verkar gå riktigt bra.
Hon skriver även om sina axelproblem. Hon har haft problem med instabilitet och tvingats operera båda axlarna. Nu den högra i vinter. Under operatonen går man in och stramar åt den främre ledkapseln så att kulan skall ligga i bättre läge utan att vicka och ricka. Se mer på http://sites.google.com/site/kanotskador/
Hon beskriver även ett annat problem som verkligen kan hämma en idrottare. Hon fick en infektion i knät vilken var på väg in i leden vad jag kan förstå. En infektion i en led är inte bra, det kan tom vara riktigt farligt. Läkarna fick gå in och rensa ut bakterierna och sätta in en pencilinkur. Infektioner och träning är en kombination som kräver träningsuppehåll.

I morgon är det Rönne å rännet i Ängelholm. Träningen i veckan blev övervägande på paddelmaskin pga vinden. I onsdags gick det nästan 2 meter höga vågor på havet så jag tänkte att tekniken skulle bli lidande, men det ska bli kul och spännande att komma ut på tävling. Det är alltid en koll av hur formen är vid årets första tävling.
Det är ett lopp på lite mer än 2 mil så jag håller nu på med en kolhydratuppladdning. Pasta och andra produkter med lågt Glykemiskt index är det menyn består av. Jag är ständigt mätt och känner mig något svullen. Professor P-O Åstrand skriver om detta ämne. http://diabetolognytt.se/nummer1_2_99/kolhydrat.html

tisdag 5 maj 2009

Snart tävling

Det har hänt en del. Först slutade min nya pulsklocka http://www.polarpuls.com/sv/produkter/lopning_multisport/RS800CX fungera under ett paddelpass (inköpt i januari). Jag lämnade in den för batteribyte men det slutade med att jag fick en helt ny istället. Trevligt tyckte jag!
Helgen som gick var jag i Malmö på svenska kanotförbundets kurs "Lekande kanot" vilken var väldigt bra. Mycket teknik och grundträning. Vid sista träningspasset tryckte jag dock sönder mitt fotstöd. (är tekniken för bra :) ?). Jag har inte hunnit laga det ännu men jag måste göra det snarast för att på lördag är det tävling. Då åkar jag till Ängelholm för att paddla RönneåRännet.
Jag har till och med gjort ett ganska avancerat träningsprogram, men tiden och andra förpliktelser har gjort att jag inte kunnat träna så mycket som jag vill. Vi får se hur det går.
Jag var med förra året och körde då K2 med Thomas Olsson och då vann vi.

onsdag 22 april 2009

Webbbbbbbbbbb

Jag har nu startat en hemsida för Kanotmedicin, se länkar.
Det är enklare att där få struktur på innehållet.
Det handlar om kanotrelaterade smärtor och sambandet med kanottekniken.

Morgonpaddling

I morse var jag ute och paddlade en runda på 5,2 km i öresund. Klubben http://www.helsingborgskanotisterna.com/ har i januari köpt två nya motionskajaker. Nelos Viper 51 och 55. De är mycket bra kajaker att använda i havet. Lagom stabila turkajaker som man sitter bra i. Det är samma inredning som i Nelos tävlingskajaker så ergonomin blir mycket bra.

Idag paddlade jag en sträcka som tar ca 8min det gjorde jag 4:a gånger sen hann jag inte mer eftersom jag är tvungen att jobba också.
Det brukar kännas så mycket bättre att jobba efter att ha tränat.

måndag 20 april 2009

Axelanatomi

Det finns ganska många saker i en axel som kan gå sönder och med tanke på att det enda stället armen sitter fast i resten av skellettet är i nyckelbenent(clavicula) så är det känsligt.

Med denna animation kan ni se hur axeln ser ut http://www.3bscientific.com/3d_models.html klicka på axeln.

Ett av de vanligaste ställena för axelproblem är i det subacromiella rummet.



I detta rum kan diverse problem uppkomma som oftast beror på inklämning (impigment) mot acromion (se bild). I princip så kan det klämmas 4:a muskler och en bursa (slemsäck). Detta kan i sin tur orsaka olika problem.



Vanligast är att den subacromiella bursan eller supraspinatusmuskeln kläms (de på bilden ovan). Det kan också vara infraspinatus, biceps tendon longum och subscapularis.

Vid en paddelrörelse kan dessa strukturer irriteras. Hur återkommer jag med i nästa inlägg.

Vanliga skador



Är det någon som har frågor eller inlägg angående skador etc så är ni välkomna.


När jag gjorde mitt x-arbete på sjukgymnastlinjen så tog vi reda på vilka som var de vanligaste skadorna hos elitkanotister.


Det absolut vanligaste var axelproblem.

Vi tog aldrig reda på varför men det kan bero på många saker.

De följande inläggen kommer att handla om axlar.


1:a inlägget

Jag har skapat denna blogg för att skriva om kanot och paddling. Det kommer att bli mycket inriktning på skador inom paddling.
Jag kommer antagligen också att skriva om om träning i kanot samt kanotteknik.

Vi får se hur det går.